Jag tänker inte vandra som en giraff runt en filbunke, som Ida skulle sagt, utan säga direkt att det här är ett avskedsbrev.

Som ni säkert märkt var sista uppdateringen i Maj och de flesta av er har nog redan gett upp vår blogg. Men för er som fortfarande har kvar den i sina favoriter och länkar, så tyckte jag att ni förtjänade en förklaring till detta.

Vi på Nilsrudolf gick i samma klass under gymnasiet, men har nu tagit studenten och gått skilda vägar.

Detta gör att om vi nu skulle uppdatera så skulle inte de välkända namnen komma tillbaka eftersom vi nu kommer göra nya bekantskaper. Dessa kommer kanske, kanske inte, kläcka ur sig lika underbara saker som Richard, Ylva, Juha och de andra gjort under våra tre år på estet, men de citaten hör i så fall inte hemma här.

Jag har ändå fattat beslutet att låta sidan ligga kvar uppe, för oss själva och för de berörda som citeras här.
(Om någon av de som är inblandade i Nilsrudolf ändå skulle misstycka kommer jag dock att radera den)

Kanske blir det något för oss, vår klass och våra lärare att titta tillbaka på och minnas till. Kanske kommer det att vara källan till ett gott skratt när man efter lång tid läser de dumheter man sagt igen.

Jag hoppas att ni har haft lika mycket nöje av den här sidan som vi hade,

och kom ihåg, staten och kapitalet SAMMARBETAAAAR, Tengil lurar bakom varje hörn och chokladboll, köp inte kondomer utomlands men älska precis vem du vill, ta hand om torvarna bakom elementen och framför allt,

hur mycket man än polerar en bajskorv, så är den fortfarande en bajskorv.

All makt åt Richard, vår befriare.

ES3-10, Jag älskar er!